Om 100 år är det glömt..

Om jag kunde skulle jag förklara. Men det är omöjligt, det går bara inte. Nu finns vi inte mer, det är allt jag kan få fram. För att erkänna det så saknar jag dig, det gör ont att det blev såhär. Jag har aldrig menat att såra dig, eller göra dig besviken, alltid menat varje ord jag sagt. Men nu finns vi inte mer. Kanske var det inte meningen att 1 + 1 skulle bli 2, utan att vi bara skulle vara dom vi är.

Jag försöker att inte tänka allt för mycket på dig, men tankarna snurrar oavbrutet i mitt huvud, och tårarna är svåra att hålla tillbaka, men jag kämpar. Kanske var det bäst för oss båda att det blev som det blev. Men jag vet att jag kommer sakna dig, att saknaden kommer göra ont, vara lång, jobbig och ensam. Det är svårt att tro att jag kunde känna såhär för någon människa alls, men du är inte svår att älska. Möjligtvis komplicerad att förstå, men vem är inte det.

Du kommer alltid vara mitt hjärta.

Tiden med dig har varit underbar, inte alltid lätt men övervägande bra. Det har funnits brister och tvivel, men känslorna för dig har aldrig försvunnit. Jag vill att du ska veta att jag inte har slutat tänka på dig, inte slutat att älska dig. Att jag har menat allt jag har sagt till dig, och fortfarande gör.

Det gör ont i mig att veta att vi inte kommer ha någon som hellst framtid tillsammans.
Men det som gör mest ont är att sakna dig, att jag aldrig kommer glömma dig.

Och alltid älska dig...

..

anledningen kom, och nu slutar jag att hoppas... nu finns vi inte mer.

Hjärtat.

Känslan, oron, ångesten, tårarna, tviveln, tankarna, det mörka, hatet, kärleken och åter igen kampen om att leva.. Jag förstår inte vart ifrån ångesten kommer, hur känslan av din närhet, som sakta försvinner in i det mörka, hur otroligt mycket jag saknar och älskar dig! Hur kan hatet bli till kärlek, och tårarna som rullar ner för mina kinder, hur kan dom leda till så mycket tivivel och svek.. Att sakna dig gör ont, ord, går inte att beskriva hur ont eller hur mycket. Tankarna finns där, dag ut och dag in, din röst, din närhet, andetagen, rösten, orden, känslan, blicken, händerna, rörelserna, ge min en anledning till att sluta hoppas, sluta tro, för jag behöver den anledningen, så jag kan sluta hoppas, sluta tro, så jag kan släppa taget om dig..



Saknaden.

C. hjärtat.


Lilla hjärtat

image5

En stjärna föll ner från himlen & landade på denna jord
Vacker & glänsande kan ej förklaras i ord
Den lilla stjärnan var du, underbara du
Att någon så underbar som du kunde hamna på jorden,
& att jag skulle känna såhär, jag hittar inte orden
Om jag kunde skulle jag ge dig allt
För du är verkligen värd allt

Du är det finaste mina ögon någonsin sett


 
Den här lilla flikkan älskar dig!


RSS 2.0