SLtf.BloGG.se

Om jag kunde skulle jag förklara. Men det är omöjligt, det går bara inte. Nu finns vi inte mer, det är allt jag kan få fram. För att erkänna det så saknar jag dig, det gör ont att det blev såhär. Jag har aldrig menat att såra dig, eller göra dig besviken, alltid menat varje ord jag sagt. Men nu finns vi inte mer. Kanske var det inte meningen att 1 + 1 skulle bli 2, utan att vi bara skulle vara dom vi är.

Jag försöker att inte tänka allt för mycket på dig, men tankarna snurrar oavbrutet i mitt huvud, och tårarna är svåra att hålla tillbaka, men jag kämpar. Kanske var det bäst för oss båda att det blev som det blev. Men jag vet att jag kommer sakna dig, att saknaden kommer göra ont, vara lång, jobbig och ensam. Det är svårt att tro att jag kunde känna såhär för någon människa alls, men du är inte svår att älska. Möjligtvis komplicerad att förstå, men vem är inte det.

Du kommer alltid vara mitt hjärta.

Tiden med dig har varit underbar, inte alltid lätt men övervägande bra. Det har funnits brister och tvivel, men känslorna för dig har aldrig försvunnit. Jag vill att du ska veta att jag inte har slutat tänka på dig, inte slutat att älska dig. Att jag har menat allt jag har sagt till dig, och fortfarande gör.

Det gör ont i mig att veta att vi inte kommer ha någon som hellst framtid tillsammans.
Men det som gör mest ont är att sakna dig, att jag aldrig kommer glömma dig.

Och alltid älska dig...