Kommer du fortfarande älska mig efter allt?
Har du haft den där känslan, att helt plötsligt vända sig om, och känna att allt du har byggt upp rasar? Att känslorna inom dig svämmar över, att du aldrig har känt såhär förut, att du inte vet vart du ska ta vägen, eller vem du ska vända dig till när du ligger i mörkret och gråter tills du skakar, eller inte kan andas längre, har du haft självmordstankar, att livet inte är värt att leva när det händer någon sånt här, att ingenting är värt det här, att du ångrar att du ens blev född?
Den känslan kommer ofta, ena stunden står man där, lycklig och glad. Men i nästa sekund vänder man sig om och ser hela världen rasa samman mitt framför ögonen på en.. Hjärtat hamnar i halsgropen och du kan inte ens skrika för det gör så fruktansvärt ont i dig. Och att veta att ingen förstår. Den känslan kommer allt för ofta, och ju mer man tänker på det, ju obehagligare blir det..
Saknad, tårarna, ensamhet, oron, trötthet, längtan, värmen, tankarna, orden, sveket, vänskapen, kärleken, och känslan är bara några ord som känns mörka inom mig..
Genom allt som händer just nu, så känner jag mig så älskad, men ändå så ensam, orden "Du kommer aldrig förstå vad jag går igenom" ekar i mitt huvud om och om igen. Och det stämmer, för du kan aldrig ana vad jag går igenom, för inte ens jag själv klarar av att förstå och ännu mindre att gå igenom det. Skuldkänslor för att inte finnas till, rädslan för att bli lämnad ensam, oron att allt bara ska gå åt helvete, kärleken som känns förevigt starkare, tårarna som delas ut tillsammans med känslan att hålla modet uppe, att kämpa, kraften som behövs för att gå vidare, smärtan att klara allt ensam, att våga be om hjälp, det finns inte. Tankarna om något övernaturligt bleknar, finns hjälpen där, har du alla svaren på mina frågor? Kan du lova mig att allt blir bra igen? Kan du finnas här för mig när jag behöver dig som mest, eller prioriterar du andra saker innan mig? Kan jag ringa dig när som hellst och alltid veta att du kommer finnas där och lyssna på mina tankar och höra mina tårar som rinner ner för mina kinder? Kommer du vara den som alltid älskar mig, oavsätt hur illa jag behandlar dig genom den här svåra tiden? Kan du verkligen lova mig att allt blir bra? Att du kan säga att du älskar mig, genom allt? Kan du verkligen göra det?
