Lungemfysem.. fan!
Jag hatar sjukhus, men på något sätt så har det blivit som ett andra hem för mig, hela min familj känns det som. Ja kan inte minnas hur många läkarbesök som vi har varit på under sommaren, eller under hela den tiden som allt skit har kommit upp... jag har tappat räkningen.. tappat orken på att bry mig..
Läkarbesöket idag gick inte riktigt som planerat, allt gick bara åt helvete rent ut sagt..
Anledningen till hela besöket var ju att få reda på om cancern hade kommit tillbaka, tack och lova så hade den inte de. Men nu ställs vi inför ett nytt hinder, lungemfysem...
När jag hörde ordet så kände jag på mig att det här kommer gå åt helvete, ordet emfysem hade jag hört förut men bara kopplat till rökning och sjukdomen KOL, men min mormor röker inte, har aldrig gjort, så hur skulle hon kunna få lungemfysem? När jag sökte vidare på google om sjukdomen ville jag inte tro att det kunde vara sant, min mormor kommer att dö, långsamt så kommer hon sluta att andas, hennes lungor kommer att kollapsa och hon kommer inte kunna andas mer, och det finns ingenting som vi kan göra.
Vi kan bara stå där och se på när hon sakta försvinner ifrån oss, se på hur hon lämnar oss....
- Där tappade jag andan, där slutade jag att leva, jag orkar inte med en sak till, det räcker nu, varför kan vi inte bara få må bra? Varför kan inte någon annan få all skit som vi får? Varför ska man leva när livet är så orättvist? Varför?
- Välkommen tillbaka klumpen i magen.. fan!
