Den sanna kärleken, dra åt helvete!
Allt förändras, nu är vi tillbaka där vi började. Vilsen och ensam, starkare än någonsin, eller...
Nu finns vi inte mer, orden i mitt huvud, ångesten i kroppen, smärtan av allt svek, inser du ens hur mycket du har sårat mig, hur fruktansvärt ont det gör innuti mig när jag tänker på allt som ändå inte betyder någonting längre. Vänskap var ingenting jag letade efter hos dig, jag trode du var anorlunda, trode inte att du va som alla andra, men jag hade fel, gud vad jag hade fel. Hur kan en människa vara så dum, kärleken är blind, men det här va fan överdrivet! Att säga att jag hatar dig blir fel, du är mänsklig, du gör fel, jag gör fel, men du behövde mig inte då, och du behöver mig garanterat inte nu. Det senaste året har varit totalt meningslöst, jag borde ha gått redan i början, varför stannade jag kvar, jo för jag önskade att du skulle ändra dig, och istället blev jag sårad..
Hur lång tid har det gått, en vecka eller två, det gör inte lika ont längre, men varje gång jag vaknar så har jag drömt om dig, eller minsta melodi eller låt jag hör så tänker jag på dig. Du är ständigt i mina tankar, fast jag inte ens vill ha dig där, du förtjänar inte att vara i mina tankar, varför skulle du förstöra allting! JAG VILL INTE! Vi behöver inte prata, vad finns det att säga, förlåt, de använder du som ett hej, vad betyder förlåt, tror du att allt blir bra med det lilla ordet, en ursäkt, det går inte att be om ursäkt för ett krossat hjärta. Det går inte att fixa, du kan inte klistra ihop det med en ursäkt, jag trode att du älskade mig, jag hade fel, varför älskade jag dig? Jag intalar mig själv att jag inte älskar dig, att jag inte bryr mig, att jag inte saknar dig, att jag inte vill prata med dig, att jag inte vill se dig igen, att jag inte orkar prata om dig, att jag inte vill förstå, varför intalar jag mig själv att du bryr dig, när jag vet att du inte gör det. Du har aldrig gjort och kommer aldrig att göra det heller, jag kan inte lita på dig. Hur kan du säga att du alltid har brytt dig om mig, när du ALDRIG har funnits vid min sida när jag behövt dig som mest?? Hur kan du då säga att du fortfarande bryr dig, att sätta andra före sig själv är starkt, att oavsätt hur dåligt man själv mår så frågar man andra hur de mår först, det har du aldrig gjort, du har bara tänkt på dig själv.....
Och varför ringde du mig när hon skulle flytta, vi hade sagt att vi inte skulle prata med, varför var jag så dum att jag inte bara lämnade tillbaka din nyckel och sa hejdå, varför var du tvungen att börja gråta och säga hur mycket du hade saknat mig, varför vände jag inte bara och gick, varför bröt jag ihop den natten och förstod ingenting. Varför hörde du av dig några dagar senare och jag träffade dig, varför trode jag på någonting du sa, varför trode jag att det var sant när du sa hur mycket jag betyde för dig. OM jag hade betytt så mycket som du sa att jag gjorde så hade det inte spelat någon roll, du hade inte träffat någon annan, även om du hade de så hade du sagt nej, att du hade någon annan som du tyckte om, inte ens de gjorde du. Men de är väl som vanligt, jag har varit någon jävla reserv för dig, någon som du har kunnat komma till när du inte har haft någon annan, du hade aldrig kämpat för mig, du hade aldrig velat ha mig, du hade aldrig valt mig framför någon annan, ALDRIG!
Jag förstår inte vad jag har tänkt med, jag måste ha varit totalt blind och hjärndöd, för såhär långt går det inte! Men jag har inte gråtit, det är du inte värd, jag tänker inte spendera timmar och nätter med tårfyllda ögon och längta efter dig, för jag betyder ingenting för dig, då ska fan inte du göra det för mig heller. Jag tänker inte erkänna för mig själv vad jag känner, vad jag kände för dig! Du är egentligen inte ens värd en tanke i mitt huvud, eller en plats i mitt hjärta. Jag vill inte ha dig som vän, jag letade inte efter en vän när jag träffade dig, jag trode att du va någon som jag kunde spendera en del av mitt liv med, jag trode du va speciell, varför föll jag ens för dig??? DU ÄR SÅ KORKAT THERESE!!!!
Men det är över nu, jag orkar inte bry mig, önskar bara jag kunde radera ut det jag har i mitt huvud, att du aldrig hade exicterat i mitt liv, om jag kunde skulle jag ta bort dig från mina tankar, men det går inte. Tiden läker alla sår, och jag hoppas verkligen att den gör det, för jag vill bara glömma och gå vidare, utan dig! Jag har klarat mig utan dig förut och kan göra det igen, du är inte universum eller jorden, det finns andra, som inte bara uttnyttjar mig för att ha någon att vara med. Det finns personer som faktiskt talar sanning, som inte ljuger för någon som de låtsas tycka om, för det är precis det du har gjort, låtsas tycka om mig, sagt ord som jag trode betyde saker, men nej.
Du är totalt raderad, msn, facebook, playahead, alla bilder, allt från datorn, det enda som finns kvar är en bild på mobilen med ditt nummer, mer än så är du inte värd i mina ögon. Du har totalt förstört allt, och jag vill aldrig mer känna såhär för dig igen. Det räcker nu, det blev en grej för mycket för mig när du svek mig, jag hatar dig för det här! Varför kan du inte bara låta mig vara nu, jag vill inte att du hör av dig, jag vill inte prata med dig, jag vill inte veta ditt namn, vart du bor, jag vill aldrig mer handla där du jobbar, eller där du handlar. Men jag kan inte undvika de ställen jag brukar åka till, men du kan ju garanterat glömma att jag kommer att prata med dig! Tänker inte ens titta åt ditt håll när jag ser dig, totalt ignorera dig om du träffar mig, för jag orkar inte med den känslan av att tänka på dig med någon annan, eller tänka på vad du har gjort när du har träffat mig! Ingenting betyder någonting längre, det är för sent, det blev ett förlåt för mycket.....
Nu finns vi inte mer, och vi har aldrig funnits!
