SLtf.BloGG.se

Nu har det snart gått en vecka sen allt hände och bilderna i huvudet vill bara inte försvinna. Varje gång jag sluter ögonen så finns hunden där, jag som kämpar och slår, skriker och bara fortsätter att slå och slå. Helt obegripligt.
När kommer den här hemska mardrömmen försvinna, förmodligen aldrig....

Psykiskt störda hundar - farligt för allmänheten!

Onsdagen den 4 februari klockan 15.04 blev min lilla Shetland Sheepdog överfallen av en stor svart Labrador liknande hund i Mörbylund. Ska det verkligen få vara så här? Helt oprovocerat, utan anledning kom den stora Labrador liknande hunden galopperandes rakt emot min hund och bet tag om rumpan och slet och drog allt vad den orkade. Helt förtvivlad slog och skrek jag på hunden allt vad jag orkade tills hundens ägare äntligen fick tag i sin hund.

Det blev ingen billig räkning att betala för något som jag inte själv hade åstadkommit. Eftersom ägaren till hunden vägrar att betala!

Så här ska det inte gå till, kan man inte kontrollera sin hund ska man inte ha någon heller! Det rätta vore att avliva hunden, för hade det inte varit min hund som blivit attackerad så hade den kanske gett sig på någon annans hund eller vem vet, kanske ett litet barn. Ska man inte kunna gå säker ute med sin hund och ska man behöva vara rädd för att någon sånt här ska hända igen? Våran hund är förstörd för livet pga. det här. Och det kan inga pengar i världen göra något åt.

- Mina enda ord till ägaren är att, avliva hunden innan någon annan råkar ut för samma sak!

Förtvivlan, tårar och rädsla. Hur kan en sån här sak egentligen få hända?

Onsdagen den 4 februari började som en helt vanlig dag, mamma slutade 15.00 och jag hade lovat att möta henne efter jobbet med Ludde. Jag var lite försenad den dan, brukar alltid vara där ungefär 20 min innan hon slutar men idag va jag lite seg i starten. Väl framme vid OT-Center stannade jag mitt i backen för att titta på anslagstavlan och såg mamma kommandes ner för backen mot mig.

Bara några sekunder senare efter att vi hade kommit en bit vänder mamma sig om av någon konstig anledning och vi ser båda en stor svart hund komma springandes rakt mot oss. Rent automatiskt drog jag tag i Ludde så fort jag kunde och försökte få upp honom i min famn, men jag hann inte, hunden lyckades bita tag, hårt i Ludde. Jag blev helt förtvivlad och började bara att skrika och slå så hårt jag bara kunde och orkade i hundens huvud, men vad jag än gjorde så slutade den inte.

Hela OT-Center stod och tittade ut genom glasväggen på oss, och dom kan inte ha missat när jag skrek. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv, jag var helt övertygad om att Ludde skulle dö. Som den hunden slet och kastade runt Luddes bakdel, det såg precis ut som när en hund leker med en leksak som den kan kasta runt.. Under den minuten som allt hände bara fortsatte jag att slå allt vad jag hade och skrek, sluta, neej, bort...!! Jag lyckades t.o.m. få in hela min hand inuti den hundens mun, så jag själv fick mig ett bett, men som tur va gick det inte hål, men fan va ont de gjorde.

Efter en evighet, som det kändes som kom ägaren ner och fick tag i sin hund och vi kunde äntligen lyfta upp Ludde, som va helt chockad och ögonen bara stirrade rakt ut och tungan va helt lila. Han sa ingenting när det hände men han måste ha varit så chockad och han hade egentligen ingen chans att kunna försvara sig, för hade inte vi hållit fast honom så hade hunden förmodligen slitit tag i honom och kastat iväg honom om och om igen.... Ägaren till hunden försökte klämma och känna på Ludde medans jag i panik ringde, helt förtvivlad och skrek till mormor att komma dit med bilen, vi måste åka till Albano, Ludde har blivit överfallen av en hund.

Fan va arg och rädd jag va, hemskare sak kan nog inte hända. Vi fick kärringens kort för hon sa att hon skulle betala för skadorna, och det är inte mer än rätt. Gud vad jag gapade och skrek på henne att hålla i sin jävla hund. Här handlade det inte om att vara trevlig för fem öre. Hennes jävla hund!

Vi fick iallafall åka in akut till Albano, eftersom han kunde ha någon inre blödning eller liknande. Vi kom dit och dom klämde igenom honom och hittade två stora bitmärken under all päls, dom rakade bort håret och fick ta in honom på operation eftersom dom va tvungna att sätta dränage under hunden för all luft som hade kommit in. - Gör man inte så kan huden dö och ruttna bort, vilket gör skadan ännu mer komplicerad, berättade sköterskan. Så vi fick lämna lilla Ludde med sköterskan och dom akutopererade honom. Men han fick komma hem senare på kvällen och va helt borta och så trött. Så nu har han dränage i såren som måste hållas rent, och ska tas bort på måndag förmiddag. Han fick även antibiotika och annan medicin för att det inte ska bli värre, plus att han är feber till och från...

Sen när vi hade varit på Albano och försökt få tag på kärringen som hade hunden, så har det blivit massa daltande fram och tillbaka och dom vägrar att betala de 5000 som allt kostade, alla besök plus medicin, dom trodde att dom skulle komma undan och att det skulle gå på våran försäkring. Vilket det inte gör, eftersom det va deras hund som hoppade på vår, helt oprovocerat. Så nu har vi polisanmält hela händelsen och ska gå vidare med det här. Och vi, eller jag kommer att göra vad som krävs för att den hunden ska avlivas..

Inte bara det att Ludde blev överfallen, tänk om hunden hade hoppat på mamma eller mig. Eller om det hade varit ett litet barn som låg och lekte i gräset istället för att det va Ludde som nosade runt. Eftersom den bara helt plötsligt utan anledning kom springandes mot oss, och bara högg tag i Ludde så hårt den kunde.. Igår upptäckte jag också att jag hade ungefär 13 blåmärken, vilket jag inte har något minne av att ha fått då, men jag va så upptagen med att slå och skrika så jag va nog helt chockad och förtvivlad så jag kände ingenting, det enda som fanns i mitt huvud va att jag skulle rädda Ludde. Och jag kan inte sluta tänka, hade jag bara varit där lite senare så hade det här aldrig hänt... Även fast jag vet att det inte är mitt fel så kan jag inte sluta tänka, och önska att jag kunde ha gjort mer....