Kuratorn 23 jan. 12.30
Efter en väldigt lång tids håravfall så besökte jag äntligen läkare för att ta reda på varför mitt hår helt plötlsigt inte ville stanna kvar på mitt huvud. Och även fast jag innerst inne viste varför ,så behövde jag endå en medicinsk förklaring, vilket resulterade i att, anledningen till mitt håravfall är psykisk stress, depression och djup ångest. Vilket jag egentligen viste, men det kändes på något sätt lättare att acceptera att jag inte mår bra när någon annan sa det. Och att få höra dom orden att "Du mår inte bra, din kropp orkar inte med allt som händer, din kropp säger ifrån", att få höra dom orden kändes tungt men samtidigt skönt att höra. Jag hade egentligen inte behövt en läkare till att säga det här för min kropp har länge försökt förklara för mig att den inte mår bra, i ett halvårs tid nu, utan att jag har reagerat...
Men idag var jag iaf på mitt första besök hos kuratorn, vilket kändes väldigt nervöst och känsloladdat, men samtidigt skönt. Att kunna prata med någon som inte dömmer, som lyssnar och kommer med konkreta förklaringar, som får mig att tänka runt ämnet istället för att bara stå stilla på samma punkt i evigheter... det kändes skönt. Även fast det här mötet handlade mest om brevet och min sk. pappa så började vi ändå prata om allt annat som snurrar i mitt huvud, och att det har varit lite jobbigt är ju bara precis som hon sa, en underdrift. En människa ska inte behöva gå igenom så mycket på så kort tid, och jag kanske borde ha reagerat tidigare. Då kanske jag inte hade mått såhär som jag gör nu, ångesten kanske inte hade varit lika stor och övertagande som den nu är...
Men idag var jag iaf på mitt första besök hos kuratorn, vilket kändes väldigt nervöst och känsloladdat, men samtidigt skönt. Att kunna prata med någon som inte dömmer, som lyssnar och kommer med konkreta förklaringar, som får mig att tänka runt ämnet istället för att bara stå stilla på samma punkt i evigheter... det kändes skönt. Även fast det här mötet handlade mest om brevet och min sk. pappa så började vi ändå prata om allt annat som snurrar i mitt huvud, och att det har varit lite jobbigt är ju bara precis som hon sa, en underdrift. En människa ska inte behöva gå igenom så mycket på så kort tid, och jag kanske borde ha reagerat tidigare. Då kanske jag inte hade mått såhär som jag gör nu, ångesten kanske inte hade varit lika stor och övertagande som den nu är...
Kärlek.
Medvetslös - Avdomnad
- Känslan i kroppen försvinner inte. Hur kommer det sig att efter så lång tid, så många svek, så mycket kärlek, och så lite ord försvinner inte känslan i kroppen. Jag älskar dig, men varför älskar jag dig fortfarande och den största frågan, hur hanmande jag i den här situationen med dig? Jag mådde så bra utan dig, varför gör det då så ont igen. När släppte jag in dig i mitt liv igen, eller lät jag dig någonsin gå?
Nätterna går så sakta, hur mycket kan man sakna en människa egentligen. Det gör så ont, det värker i hela kroppen, jag kan inte sova på nätterna, jag tänker ständigt på dig. VARFÖR HAR DU FÅNGAT MIG? Du är det underbaraste jag någonsin kan föreställa mig. Hjärtat, snälla låt mig gå eller älska mig förevigt, jag orkar inte känna den här smärtan i kroppen längre..
- Känslan i kroppen försvinner inte. Hur kommer det sig att efter så lång tid, så många svek, så mycket kärlek, och så lite ord försvinner inte känslan i kroppen. Jag älskar dig, men varför älskar jag dig fortfarande och den största frågan, hur hanmande jag i den här situationen med dig? Jag mådde så bra utan dig, varför gör det då så ont igen. När släppte jag in dig i mitt liv igen, eller lät jag dig någonsin gå?
Nätterna går så sakta, hur mycket kan man sakna en människa egentligen. Det gör så ont, det värker i hela kroppen, jag kan inte sova på nätterna, jag tänker ständigt på dig. VARFÖR HAR DU FÅNGAT MIG? Du är det underbaraste jag någonsin kan föreställa mig. Hjärtat, snälla låt mig gå eller älska mig förevigt, jag orkar inte känna den här smärtan i kroppen längre..
C.
