SLtf.BloGG.se

Se & Hör trillade ner i brevlådan igår. Slog upp tidningen och började titta när jag fastnade vid en speciell sida. Lotta Grey har vunnit pris för sin blogg om hennes kamp om cancern. Länken till hennes blogg sida fanns även med, http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman// och självklart blev jag intresserad av att läsa om hennes tid och sjukdom. Sitter än idag och tittar igenom alla hennes inlägg om allt hon har gått igenom och mina ögon fylls med tårar.

Hur kan livet få vara såhär orättvist, varför ska människor behöva drabbas av en så hemsk sjukdom som cancer. Kom inte och prata om gud eller någon övernaturlig kraft.. för det är bara skitsnack. OM gud fanns så skulle han väl inte låta så många människor lida. Vad skulle dom människorna ha gjort för att förtjäna någonting sånt? Det stämmer inte. Som alla de små barn som får cancer, vad fan skulle dom ha gjort för att förtjäna något sånt...

Medans jag sitter och läser igenom hennes blogg och tokar bort tårarna så tänker jag på allt helvete som man själv har varit med om dom senaste åren. Den ständiga oron om alla besked, att cancern ska komma tillbaka, och när den ska försvinna överhuvudtaget... Det känns väldigt svårt.

Och  för varje inlägg som Lotta har skrivit, jag vill bara komentera och skriva något som får henne att fortsätta kämpa. Jag kan inte säga att jag förstår vad hon går igenom, men jag kan förstå hennes omgivning och att det är ett helvete att kämpa igenom dagarna. Jag håller tummarna för henne, för alla andra som har cancer och framför allt så håller jag tummarna på att mammas cancer inte kommer tillbaka, att svaren på mormors prover kommer tillbaka och inte visar någon cancer...

*Hoppas hoppas*

Dalarna -09 Rättvik -09 Fyrklövern -09
Här kommer en del av sommaren spenderas!
Ska bli så mysigt att få åka till Dalarna igen ♥ har verkligen längtat efter att få komma tillbaka till dom mysiga stugorna och njuta av tystnaden. Ingen dator, jag kommer klara mig, jag lovar :) Bara massa natur, vatten och familjen.
Mellan den 4 Juli - 11 Juli kommer denna lilla stuga vara invaderad av mig.

LÄNGTAR ♥



Sen när man kommer hem ska man förmodligen vara kattvakt i några dagar, hos min syster i nya lägenheten.
Hoppas på lite besök :) för ensam tänker jag inte vara!  Menar vem kan motstå dom här sötnosarna....

Jag har landat
för jag har ju dig,
äntligen framför mig,
tror på orden, ur vår kärlekssång,
det har aldrig hänt mig förut nån gång
varje mening,
ger mig svar,
så jag ber dig att lyssna på löftet jag har

Som en saga,  utan slut,
älskar jag dig genom allt,
vill vara nära livet ut,
mitt hjärta har funnit sin plats ,
Jag vill alltid vara föralltid Du och Jag

Att vi står här,
det betyder allt,
allt som räknas just idag,
ser en framtid,
som jag tycker om
det har aldrig hänt mig förut nån gång
det du ger mig läker sår,
så Jag ber Dig att tro på de löftet du får

Som en saga utan slut,
älskar jag dig genom allt,
vill vara nära livet ut,
mitt hjärta har funnit sin plats,
Jag vill alltid vara föralltid Du och Jag

Du och Jag,
så som jag är med dig,
vill jag alltid vara föralltid ,
som en saga som är sann..
älskar jag dig genom allt

Som en saga, som är sann
älskar jag dig genom allt,
håll mig nära tag min hand,
mitt hjärta har funnit sin plats
som en saga utan slut,
evig trohet hopp och kärlek ja de ska jag lova hela livet ut...
håll mig nära ta min hand
mitt hjärta har funnit sin plats
Jag vill alltid vara föralltid Du och Jag....

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

♥ Jag Älskar Dig ♥
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

- Godnatt love ♥

Jag litade på dig men nu undrar jag
Var det jag som gjorde fel
Kan du säga mig de
Jag behöver veta

Aldrig har jag känt såhär
Nej aldrig har jag tvivlat på vem jag är
Aldrig har jag ångrat någonting
Men nu ångrar jag att jag älskade dig

Jag läste dina brev som du sa
Jag vände aldrig om och nu vet jag
Det var jag som va stark kan du säga mig de
Jag behöver höra

Aldrig har jag känt såhär
Nej aldrig har jag tvivlat på vem jag är
Aldrig har jag ångrat någonting
Men nu ångrar jag

Jag ångrar att jag väntade
Jag ångrar att jag litade
Jag ångar att jag älskade de .. Dig

Nej aldrig har jag känt såhär
Åå aldrig har jag tvivlat på vem jag är
Aldrig har jag ångrat någonting
Men nu ångrar jag

Aldrig har jag känt såhär
Åå aldrig har jag tvivlat på vem jag är
Aldrig har jag ångrar någonting
Men nu ångrar jag

Jag ångrar att väntade
Jag ångrar att jag litade
Jag ångrar vem jag är
Men nu ångrar jag att jag älskade Dig...

Din blick är sorgsen
Vet vad du känner jag förstår så väl, att
Tankarna skrämmer

I en värld full av människor så
Växer vår ensamhet
Å i mörkret inom dig finns vilsenhet

Men i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
För dina ögon dina ögon
Har fått sin färg av förtröstan

Le lite grann nu
Va inte ledsen jag minns knappast när, ja
sist såg dig skratta
om världen gör dig galen
och bara ser allt i svart
så finns jag där
mitt i din mörkaste natt

Och i dina blå ögon speglas jag
I dina blå ögon finns havet och himlen
Så va inte rädd, att leva här
För dina ögon dina ögon
Är vackrare än du anar

Just nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen, hur jag ska känna, tycka eller tänka. Eller framför allt tro längre. Allt bara rasade samman. Hur kan man dölja någonting för någon annan, så länge? Hur kunde du dölja någonting så stort för mig? Jag förstår verkligen inte.

Jag ska verkligen inte gå på magkänslan, jag ska hålla mig till verkligheten, inte fråga massa dumma saker som jag sen får ett svar på som jag inte vill ha. Men precis som alla andra gånger så frågade jag, och blev sviken. So what han har barn, den delen är världens vackraste, underbaraste som finns. Men att dölja det i två år för mig. Jag förstår inte! Vi har pratat i nästan fem år love, hur kan du göra såhär mot mig? Vad ska jag tro egentligen, trodde du att jag inte skulle älska dig på samma sätt som jag redan gör? Jag vet att du har flickvän, att du älskar henne. Du vet att jag inte vill eller kommer förstöra något mellan er, men betyder jag helt plötsligt ingenting för dig??

Asså när man får barn, jag skulle berättat det direkt för dig, jag skulle vilja dela den glädjen med dig, varför kunde inte du vilja detsamma med mig...? Jag förstår verkligen inte. Där frös du verkligen ut mig. När jag tänker på dom två senaste åren vi har pratat så förstår jag nu varför du inte har haft tid att prata med mig lika mycket, att du vissa gånger har svikit mig för andra saker, alla bitarna faller på plats nu.. Och det får mig att känna mig som en idiot, alla mess, mail, allt.... hur kan jag ha varit så dum! Hur kan jag ha varit så jävla godtrogen... Jag har alltid delat med mig av allt i mitt liv till dig,  varit ärlig och litat på dig. Men du har aldrig velat dela med dig av någonting till mig. Och nu vet jag varför..

Men jag dömmer dig inte. Absolut inte. Och jag hatar inte dig eller din son, verkligen inte. Och du ska inte känna dig elak, dum eller som en idiot för att du har fått barn. Det är säkert det bästa som har hänt dig, och jag inser ju nu att du verkligen vill dela ditt liv med din flickvän. Att skaffa barn tillsammans med någon är ju det största man kan göra med någon man älskar. Och jag önskar att jag kunde säga att jag är glad för din skull, men genom ditt svek så kan jag inte göra det. Jag önskar verkligen att jag kunde det men de tar emot i mig att säga de. För jag är inte glad, jag ville inte veta det på dehär sättet, jag trodde att jag betyde mer än så, att jag va värd att veta det, men tydligen inte. Om jag hade fått veta de för två år sen, hade jag kunnat dela din glädje, men de går inte för mig... hur mycket jag än vill så går de inte..

Jag har så många frågor, men jag tänker inte fråga någonting, den här chocken räcker för tillfället. Jag är inte ens säker på om jag vill ha något svar på alla mina frågor, för när jag tänker efter så blir jag bara mer sårad. Känner mig sviken, har ångest, tårar som rinner över i ögonen, en klump i magen som är full av förtvivlan och svek. Och ordet VARFÖR ekar i mitt huvud om och om igen. Det känns som att det vi hade inte spelade någon roll... Du har din familj nu. Att få träffa dig kommer aldrig hända, det var en dröm som jag gärna ville uppleva, men aldrig kommer få göra. Alla mina känslor för dig, den här smällen tog hårdare än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig.... Jag älskade verkligen dig något så otroligt mycket, om jag inte hade gjort de så hade jag inte reagerat såhär. Det hade inte kännts såhär tungt att andas, tårarna hade inte ens funnits då..

Jag litade på dig på ett sätt som jag inte kan göra med någon annan. Och det här sveket gjorde att jag tappade min tro. Min tro på dig, på andra människor... du tog ifrån mig någonting som bara du har kunnat ge mig.. Och det gör fruktansvärt ont..