.. det kanske bara är en sån dag idag, jag vet inte...
Hur gör man nu?
Jag vet inte rikitgt vad det är längre, men något känns väldigt fel i mig. Har en obehaglig känska om att någonting kommer att hända.. vet inte rikitgt varför eller vad det skulle kunna vara, men något känns så otroligt fel och obehagligt när jag känner efter..
Tänker på allt som jag har gått igenom under alla de åren som jag har levt, men jag får inte ihop det till något positivt.. - Efter regn kommer solsken, men vart är mitt solsken? Har det redan varit och jag har missat det helt? Jag förstår inte och jag kan inte få någon hjälp heller. Jag tror inte på något övernaturligt och Gud för mig är bara ett stort skämt, men just nu önskar jag faktiskt att jag trodde på något mer, jag behöver någon som kan vägleda mig genom allt det här. Men jag finner inget ljus i allt mörker. Jag har varit vilsen många gånger och nu känner jag mig vilsen igen, vet inte riktigt vad det är den här gången och det känns ännu jobbigare att inte veta. Alla andra gånger som jag har haft en jobbig känsla i magen så har det funnits en anledning...
Sveket från min s.k pappa, när kommer jag över det? Eller ska det alltid kännas såhär nu.. Alla besök hos kuratorn hjälpte väl för ett tag, men nu känns det som att allt kommer tillbaka igen, det finns så mycket att säga men så lite tid och ork. - Du är inte värd mina tårar, Du är inte värd mig! Du är inte värd någonting för mig, så varför bryr jag mig ens...??
Sen allt med mamma, vad händer om du blir sjuk igen? Blir ständigt påmind om allt det dåliga och tankarna hur det skulle bli om du blev sjuk igen, jag vet inte hur jag skulle klara av det, om jag ens skulle klara av det just nu... Jag vet ingenting längre..
Och att inte veta vad det är som sakta gör så att min mormor tynar bort... Jag vet inte, jag orkar inte längre.
Jag vet inte rikitgt vad det är längre, men något känns väldigt fel i mig. Har en obehaglig känska om att någonting kommer att hända.. vet inte rikitgt varför eller vad det skulle kunna vara, men något känns så otroligt fel och obehagligt när jag känner efter..
Tänker på allt som jag har gått igenom under alla de åren som jag har levt, men jag får inte ihop det till något positivt.. - Efter regn kommer solsken, men vart är mitt solsken? Har det redan varit och jag har missat det helt? Jag förstår inte och jag kan inte få någon hjälp heller. Jag tror inte på något övernaturligt och Gud för mig är bara ett stort skämt, men just nu önskar jag faktiskt att jag trodde på något mer, jag behöver någon som kan vägleda mig genom allt det här. Men jag finner inget ljus i allt mörker. Jag har varit vilsen många gånger och nu känner jag mig vilsen igen, vet inte riktigt vad det är den här gången och det känns ännu jobbigare att inte veta. Alla andra gånger som jag har haft en jobbig känsla i magen så har det funnits en anledning...
Sveket från min s.k pappa, när kommer jag över det? Eller ska det alltid kännas såhär nu.. Alla besök hos kuratorn hjälpte väl för ett tag, men nu känns det som att allt kommer tillbaka igen, det finns så mycket att säga men så lite tid och ork. - Du är inte värd mina tårar, Du är inte värd mig! Du är inte värd någonting för mig, så varför bryr jag mig ens...??
Sen allt med mamma, vad händer om du blir sjuk igen? Blir ständigt påmind om allt det dåliga och tankarna hur det skulle bli om du blev sjuk igen, jag vet inte hur jag skulle klara av det, om jag ens skulle klara av det just nu... Jag vet ingenting längre..
Och att inte veta vad det är som sakta gör så att min mormor tynar bort... Jag vet inte, jag orkar inte längre.
Kommentarer
Trackback
