Cancer - Blogg.
Se & Hör trillade ner i brevlådan igår. Slog upp tidningen och började titta när jag fastnade vid en speciell sida. Lotta Grey har vunnit pris för sin blogg om hennes kamp om cancern. Länken till hennes blogg sida fanns även med, http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman// och självklart blev jag intresserad av att läsa om hennes tid och sjukdom. Sitter än idag och tittar igenom alla hennes inlägg om allt hon har gått igenom och mina ögon fylls med tårar.
Hur kan livet få vara såhär orättvist, varför ska människor behöva drabbas av en så hemsk sjukdom som cancer. Kom inte och prata om gud eller någon övernaturlig kraft.. för det är bara skitsnack. OM gud fanns så skulle han väl inte låta så många människor lida. Vad skulle dom människorna ha gjort för att förtjäna någonting sånt? Det stämmer inte. Som alla de små barn som får cancer, vad fan skulle dom ha gjort för att förtjäna något sånt...
Medans jag sitter och läser igenom hennes blogg och tokar bort tårarna så tänker jag på allt helvete som man själv har varit med om dom senaste åren. Den ständiga oron om alla besked, att cancern ska komma tillbaka, och när den ska försvinna överhuvudtaget... Det känns väldigt svårt.
Och för varje inlägg som Lotta har skrivit, jag vill bara komentera och skriva något som får henne att fortsätta kämpa. Jag kan inte säga att jag förstår vad hon går igenom, men jag kan förstå hennes omgivning och att det är ett helvete att kämpa igenom dagarna. Jag håller tummarna för henne, för alla andra som har cancer och framför allt så håller jag tummarna på att mammas cancer inte kommer tillbaka, att svaren på mormors prover kommer tillbaka och inte visar någon cancer...
*Hoppas hoppas*
Hur kan livet få vara såhär orättvist, varför ska människor behöva drabbas av en så hemsk sjukdom som cancer. Kom inte och prata om gud eller någon övernaturlig kraft.. för det är bara skitsnack. OM gud fanns så skulle han väl inte låta så många människor lida. Vad skulle dom människorna ha gjort för att förtjäna någonting sånt? Det stämmer inte. Som alla de små barn som får cancer, vad fan skulle dom ha gjort för att förtjäna något sånt...
Medans jag sitter och läser igenom hennes blogg och tokar bort tårarna så tänker jag på allt helvete som man själv har varit med om dom senaste åren. Den ständiga oron om alla besked, att cancern ska komma tillbaka, och när den ska försvinna överhuvudtaget... Det känns väldigt svårt.
Och för varje inlägg som Lotta har skrivit, jag vill bara komentera och skriva något som får henne att fortsätta kämpa. Jag kan inte säga att jag förstår vad hon går igenom, men jag kan förstå hennes omgivning och att det är ett helvete att kämpa igenom dagarna. Jag håller tummarna för henne, för alla andra som har cancer och framför allt så håller jag tummarna på att mammas cancer inte kommer tillbaka, att svaren på mormors prover kommer tillbaka och inte visar någon cancer...
*Hoppas hoppas*
Kommentarer
Postat av: Anonym
..håller tummarna här oxå
love
Trackback
